En guide till Volleyboll – ligor och turneringar

Så spelas volleyboll i OS

Det är mycket volleyboll i OS. Både herrar och damer spelar i såväl inomhusvolley som i beachvolleyboll. Inomhusturneringen består av 12 lag, medan beachvolleyturneringen är dubbelt så stor, med 24 lag som ställer upp.

Till inomhusturneringen kan man kvalificera sig på flera olika sätt. Värdlandet har alltid en plats, och de får sällskap av fem lag som kvalificerat sig via kontinentala kvalturneringar. Två lag kvalar in via Volleyball World Cup (sänktes från tre lag inför OS 2016) och de fyra sista kvalificerar sig via kvaltävlingar runt om i världen.

Kvalet till beachvolleyturneringen är lite mer komplicerad. Även här är värdnationen automatiskt kvalificerad, liksom de regerande världsmästarna. Men majoriteten av lagen, totalt 15 lag, kvalar in via en rankningslista från FIVB. Resten av lagen kvalificerar sig via kontinentala cuper, plus två lag från FIVB:s OS-kval.

OS-turneringen i inomhusvolley börjar med ett gruppspel, bestående av två grupper med sex lag i varje, där alla möter alla en gång. De fyra bästa i varje grupp går vidare till slutspelet som inleds med kvartsfinaler. 1:an i grupp A möter 4:an i grupp B och 2:an i grupp A möter 3:an i grupp B, och så vidare. En seger med 3-0 eller 3-1 ger 3 poäng, medan en vinst med 3-2 ger 2 poäng. Förlust med 2-3 ger 1 poäng.

Beachvolley-turneringen består av sex grupper om vardera fyra lag, där de två bästa i varje grupp säkrar en plats i åttondelsfinalerna. Dit går också de två bästa 3:orna. De två sista lagen som kvalificerar sig till slutspelet utses genom ”lucky loser play-off” som spelas mellan de återstående grupptreorna. En enda match spelas mellan lagen och vinnarna i respektive match tar således de sista platserna i åttondelsfinalerna. En vunnen match ger 2 poäng, en förlorad match ger en poäng, och 0 poäng för walk-over.

Väl framme i slutspelet gäller det att vinna sina matcher om man vill vara kvar i turneringen. Vinnarna går nämligen vidare till nästa steg medan förloraren får åka hem. I finalen koras guld- och silvermedaljörerna medan förlorarna i de två semifinalerna gör upp om bronsmedaljen.

OS i volleyboll: historia

Inomhusvolleyboll kom med i sommar-OS år 1964, och har ända sedan dess varit en återkommande gren i OS. Beachvolley, däremot, fick vänta några decennier till, och introducerades som OS-gren 1996.

Fram till och med OS 2016 har de tre framgångsrikaste herrnationerna varit Brasilien, forna Sovjet och USA, som alla har tagit tre guld. Sovjetunionen har också stora framgångar på damsidan – de har hela fyra guldmedaljer. Men såväl Kina som Kuba kommer allt närmare och har i skrivande stund tre guld vardera. På senare år har även Brasilien varit en faktor att räkna med, med segrar både 2008 och 2012, och med avancemang till minst semifinal i de fyra föregående turneringarna.

Svenska herrlandslaget har lyckats kvala in till OS vid ett tillfälle, 1988, då man slutade på sjunde plats efter att ha kommit trea i sin grupp.

I beachvolley är det USA som visat sig vara laget att slå. De har tagit hem guldet tre gånger på både dam- och herrsidan – vilket innebär att du aldrig ska räkna bort dem i din bettingstrategi för volleyboll. Men glöm inte bort att Brasilien har närmat sig – de har gått till final i fem av sex OS på herrsidan, och fyra av sex i damernas turnering.

Så spelas volleyboll-VM

Sedan 1998 deltar 24 lag i varje VM-turnering. Nationerna kan kvalificera sig på flera olika sätt: värdnationen har en friplats, likaså förra segrarna. Utöver det kan man kvalificera sig via någon av de övriga internationella turneringarna.

VM-turneringen spelas i fyra steg. Först spelas en gruppspelsomgång med fyra grupper om sex lag och där de fyra främsta i varje grupp går vidare till andra rundan.

Nu följer en ny gruppspelsomgång med fyra grupper om fyra lag. Nu blir det lite mer invecklat: placeringen i gruppen baseras nämligen på hur många poäng lagen fått i både första och andra gruppspelsomgången. Segrarna i varje grupp går vidare till steg tre, tillsammans med de två bästa 2:orna.

I tredje rundan delas de sex lagen in i två grupper där varje lag möter gruppens övriga lag en gång. De två bästa från varje grupp går sedan vidare till semifinalerna – vinnarna där möts i finalen medan de två förlorarna spelar match om tredje pris.

FIVB Volleyboll-VM: historia

1949 spelade herrarna VM för första gången. Mästerskapet har sedan 1956 spelats vart fjärde år. Damerna var inte sena att hänga på och spelade sitt första VM 1952.

Genom åren har herrarnas turnering dominerats av olika nationer under varje decennium. Men framgångsrikast av dem alla har Sovjetunionen varit, som vann sex av de 10 första mästerskapen, fram till 1982. Under alla dessa år var det bara Östtyskland, Polen och Tjeckoslovakien (två gånger) som stack emellan och tog guldet. USA vann sitt första och hittills enda guld 1986, innan Italien vann guldet tre gånger i rad på 90-talet. Därefter följde Brasilien upp med att även de vinna VM tre gånger på raken på 2000-talet. De senaste VM-turneringarna, 2014 och 2018, har dock vunnits av Polen, båda gångerna med Brasilien som finalmotståndare.

På damsidan har VM varit lite svårare att förutsäga, även om Sovjet vann de tre första turneringarna, följt av fler titlar 1970 och 1990. De senaste sex VM-turneringarna har dock vunnits av fem olika nationer – Kuba, Italien, Ryssland (två gånger), USA och nu senast Serbien, som vann 2018.

Så spelas EM i volleyboll

Som tur är ser det inte lika invecklat ut i volleyboll-EM som det gör när VM-turneringen ska avgöras. 2019 ökade man antalet deltagande lag från 16 till 24, vilka delas in i fyra grupper med sex lag i varje. I gruppspelet möter alla lag varandra en gång. De fyra bästa lagen i varje grupp går vidare till slutspelet där utslagsmatcherna inleds med åttondelsfinaler.

I gruppspelet räknar man poängen på samma sätt som man gör i OS, det vill säga att en seger med 3-1 eller 3-0 ger tre poäng medan 3-2 belönas med 2 poäng. En förlust med 2-3 ger en poäng.

EM i volleyboll: historia

Det allra första europamästerskapet spelades 1948, och det var herrarna som var först ut. Men redan året därpå, 1949, var det damernas tur att spela EM. Sedan dess har de båda turneringarna avgjort samma år för både herrar och damer. Till en början gick EM vart fjärde år, men 1975 ändrade man på detta, och sedan dess spelas EM vartannat år.

Det är sammanlagt nio olika nationer som har vunnit guld i europamästerskapen. Men nära hälften av alla guldmedaljer som delats ut har vunnits av Ryssland, som har vunnit titeln 14 gånger av 31 möjliga, fram till 2019. Då är alla guld som vunnits under Sovjetunionens tid inräknade. Under 90-talet var Italien den dominerande nationen – mellan 1989 och 2005 tog man hem titeln sex gånger av åtta möjliga. När man vann finalen i Globen 1989, och därmed bärgade landets första guldmedalj, mötte man Sverige i finalen, sedan Sverige sensationellt slagit ut Sovjet i semifinalen. Detta silver är Sveriges hittills enda medalj i EM. Efter Italiens guld 2005 har inget lag lyckats försvara titeln. Mellan 2007 och 2019 har nationerna Spanien, Polen, Serbien, Ryssland och Frankrike korats till europamästare.

På damsidan har Ryssland/Sovjetunionen varit ännu mer dominanta. Av de 31 guld som hittills delats ut har hela 19 hamnat i det stora landet i öster. Av de 11 första turneringarna bärgade landet 10 guld. Inget annat land har dominerat i så hög grad sedan dess. Andra framgångsrika nationer är bland andra Tyskland, Polen och Italien, som alla har vunnit EM två gånger. Serbien är strået vassare, med guldmedaljer 2011, 2017 och 2019.

Under sin ca 10 år långa storhetsperiod lyckades det svenska herrlandslaget ta sig till EM-slutspel fyra gånger: 1987, 1989, 1991 och 1993. 1995 förlorade Sverige en direkt avgörande EM-kvalmatch mot Jugoslavien med 0-3, och efter det dalade Sveriges framgångar i snabb takt. Sedan dess har inget svenskt volleybollandslag varit i närheten av samma standard.

Så spelas CEV Champions League

18 lag är automatiskt kvalificerade till CEV Champions League varje år. Här deltar lag från de 10 högst rankade nationella ligorna i Europa. Extra platser delas ut till ligor från Italien, Ryssland, Polen, Tyskland, Turkiet och Belgien. Ytterligare två platser går till lag från kvalspelsomgångar med vanligtvis 10 lag.

Turneringen inleds med att de 20 lagen delas upp i fem grupper med fyra lag i varje. I gruppspelet möter alla lag varandra två gånger i en hemma- och en bortamatch. Placeringen i gruppen avgörs av antalet vunna matcher och om det är lika mellan två lag räknar man set-kvoten, det vill säga antalet vunna set dividerat med antalet förlorade set.

När gruppspelet är avklarat går gruppvinnarna till slutspelet, tillsammans med de tre bästa 2:orna. Kvar är alltså åtta lag som spelar kvartsfinaler, som består av två matcher, förutom i finalen. I kvarts- och semifinal beräknas resultatet på poäng – en vinst med 3-0 ger tre poäng, 3-1 ger två poäng och en poäng för en förlust med 2-3. Skulle lagen stå på samma poäng efter båda matcherna, spelas ett så kallat ”golden set”, som spelas till 15 poäng, där det krävs minst två poängs marginal för att vinna. Finalen spelas i en enda match på neutral plats.

CEV Champions League: historia

Turneringen hette inledningsvis Europacupen, men bytte namn år 2000. Den startade 1959 för herrar medan damerna följde efter året därpå. Sedan dess har turneringen spelats varje år.

Sovjetiska och ryska lag är de som haft störst framgångar genom åren. CSKA Moskva har vunnit Champions League 13 gånger – senast man vann var dock 1991. Efter CSKA:s senaste titel har italienska lag klivit fram och övertagit tronen, och sex olika italienska lag vann de nio följande åren.

Efter millennieskiftet började det bli mycket svårare att välja några favoriter bland de olika ländernas klubblag. Lag från Frankrike, Ryssland, Italien och Tyskland har delat på framgångarna. Men några år in på 2000-talet inleddes en ny period av rysk dominans. Lag som Zenit-Kazan och Lokomotiv Novosibirsk har sett till att Ryssland vunnit turneringen 7 år i rad – bland annat har Zenit-Kazan vunnit 4 raka titlar.

I damernas turnering var det också rysk dominans under de tidiga åren, med otroliga 22 titlar bland dess klubbar. De senaste decennierna är det dock italienska och turkiska lag som stått högst upp på prispallen. Faktum är att bara ett enda icke turkiskt eller italienskt lag vunnit turneringen sedan 2004-2005.

Så spelas klubb-VM i volleyboll

Åtta lag ställer upp i FIVB:s VM för klubblag: mästarlagen från Europa, Sydamerika och Asien, tillsammans med topplaget från värdnationen. Förutom dessa delas det ut fyra wild cards.

I första rundan delas lagen upp i två grupper om fyra lag. Under gruppspelet möter alla varandra en gång, och de två bästa i gruppen går direkt vidare till semifinal. Även semifinalerna avgörs i en enda match, där vinnarna möts i finalen, medan förlorarna gör upp om tredjepriset.

FIVB klubb-VM i volleyboll: historia

Herrarna spelade sitt första klubb-VM 1989, och damerna drog igång sin turnering 1991, alltså två år senare. Turneringen för herrar hade dock ett långt uppehåll under åren 1992 till 2009, medan damerna å sin sida hade ett liknande uppehåll. 1994 var enda året som turneringen spelades under åren mellan 1992 och 2010.

Europeiska lag har dominerat klubb-VM på både dam- och herrsidan. 11 av de hittills 14 turneringarna har vunnits av europeiska herrlag. Bland damerna står Europa för 9 segrar av 12 möjliga. Resterande titlar har bärgats av lag från Sydamerika.

De italienska herrarna hade till att börja med enorma framgångar, och spelade hem titeln de åtta första gångerna via fyra olika lag. Sedan 2012 har dock inget italienskt lag nått ända fram förrän Trentino tog sin femte seger år 2018. Under åren däremellan har ryska och brasilianska lag turats om att vinna turneringen.

Så spelas Elitserien i volleyboll

Seriesystemet har förändrats lite grann fram och tillbaks under årens gång. Numera spelar elva lag i Elitserien, och säsongen sträcker sig från oktober till mars månad, då de svenska mästarna koras – men vägen dit är lång och krokig.

Alla lag, både damer och herrar, spelar 19 matcher i grundserien – med undantag av RIG Falköping. I grundserien möter alla lag alla två gånger i en hemma- och bortamatch. RIG Falköping spelar enbart hemmamatcher, då laget består av elever på Svensk Volleybolls Riksidrottsgymnasium. De kan aldrig åka ur Elitserien, men heller inte kvalificera sig till Grand Prix eller SM-slutspelet.

Grand Prix är en turnering som består av fyra lag. Dit kvalificerar sig de som ligger på plats 1-4 i tabellen när halva grundserien är klar. Grand Prix-titeln är Sveriges mest prestigefyllda inom svensk volleyboll, efter SM-titeln förstås. Grand Prix avgörs under januari månad.

SM-slutspelet inleds med åttondelsfinaler, där de fyra lagen på platserna 7-10 gör upp om vilka två lag som går vidare till kvartsfinalerna. Där får de sällskap av de 6 bästa lagen från grundserien. Kvartsfinalerna avgörs i bäst av fem matcher.

Efter att två av förlorarna i kvarten fått chansen till ett återkval inleds semifinalerna, som även de spelas i bäst av fem matcher. Förlorarna här spelar om bronset i ett dubbelmöte, med ett eventuellt avslutande ”golden set”. Finalen avgörs i fem matcher, där det avgörs vem som blir årets Svenska Mästare.

Elitserien i volleyboll: historia

Volleybollen kom till Sverige på flera sätt, bland annat genom estländare som flydde från andra världskriget. Men det skulle dröja till 1961 innan Svenska Volleybollförbundet bildades. Och redan året därpå korades Sveriges allra första mästare. På herrsidan vann Kolbäck tre mästerskap under de fyra första åren, avbrutet bara av Kallhäll, som tog titeln 1964. Sedan var det dags för Lidingö, som i princip prenumererade på SM-guldet. Under åren 1966 till 1981 släpptes inget annat lag över bron, och det skulle dröja till 1982 innan slutligen Floby VK blev svenska mästare.

Efter det blev det jämnare, med segrar för bland andra Progona (f.d. Tapper), Sollentuna, Kungälv och Hylte. Det är alltså ganska jämnt fördelat numera – möjligen sticker Falkenbergs VBK ut lite grann, med sina sex titlar sedan 2007. Lidingö behåller dock ”ledningen” med sina 18 guld.

Damernas elitserie är lika gammal som herrarnas. Men här dominerade Bosöns IK under de första åren, med fem guld de första sex åren. Några år följde, där Alingsås VK, Vallentuna BK, Kolbäck VK och Värnamo FK segrade. Men sedan tog Sollentuna VK över. Likt Lidingö på herrsidan tog man 17 SM-tecken de 18 följande åren. Totalt har de 19 guld, överlägset mer än någon annan. På senare år är det Engelholms VS som dominerar, genom 5 raka titlar åren 2015-2019.